Knockin' on heaven's door.

Mår piss och har ångest inför gymnasiet, vet inte vad jag ska göra. Jag önskar...att jag hade G i matte istället för IG men allting var mitt fel - gjorde inte mitt bästa. Är jag misslyckad? svar: ja. Tänk om jag inte får nya vänner på direkten? Det här är den sämsta sommar jag nånsin har haft. Bråk, sorg, vara inne och "dö" framför datorn 24/7, Nörda Supernatural, grubbla osv. Jag vill vara som alla andra, ha vänner som är med dig nästan varje dag, ha husdjur, fara utomlands eller dra på en konsert. Men här sitter jag och är helt pank, min familj är snåla..väldigt snåla. Känner mig olycklig, får inte börja rida..får inte skaffa husdjur, får till och med inte dra nånstans.Varför är mitt liv såhär!? Jag önskade mig inte detta. Jag önskade mitt liv mer som du vet.."happy endings", "lycklig" som i Disney filmerna. Vet verkligen inte vad jag ska göra, jag kan inte lita på människor igen för jag vet vad jag får tillbaka. Det känns som om döden eller djävulen går i mina fotspår vart jag än går, jag känner mig helt osäker och förstörd.

Är du misslyckad? Svar: nej.

Vad är det för kul med att vara som alla andra? Är det inte bättre att bara vara sig själv och köra stenhårt? Sen så finns det nästan aldrig några lyckliga slut, det låter illa, men det är sant. Tillslut kommer folk alltid att dö, och det går inte att göra nåt åt det. Det är bara att acceptera det och göra det bästa som går av det man har.

Jag har också svårt att lita på folk, och det är väl antagligen därför jag har såpass lite vänner, trots att jag egentligen är snäll och rolig och sånt där som jag antar att folk gillar. Det spelar ingen roll. Jag har ju några få vänner iallafall, även om jag nästan aldrig träffar dom. Jag har dig. Adrian. Axel. Nån mer kanske, men typ ingen jag litar på. Man klarar sig ändå. Det gäller att hitta diamanterna bland stenarna, och inse att en diamant är värd så mycket mer än en sten.

De som börjar gymnasiet kommer också vara nervösa. Många tänker antagligen som du, "tänk om ingen vill bli vän med mig". Gå bara dit och le mot nån. Då kommer personen antagligen le tillbaka, och vem vet vad som händer sen?

Lilla gumman, man kan INTE vara misslyckad! Visst, man kan vara osäker. Men du har ju ändå dem gamla vännerna på samma skola! Träffa dem när du kan så blir allt bra!

jag finns här om du vill prata. du är inte alls misslyckad doris, livet är inte bara betyg och snack om kemi och matteformler. du kommer klara dig bra och du kommer veta värdet av ditt liv senare i framtiden, när du gått igenom det svåra just nu. kramar!